Kolonilott 107 Slottsskogskolonin

På kolonilott 107 fanns en gång en tant som satt uppe på kullen och spelade dragspel. Jag tror hon hade en katt, för det ligger en urna med aska i en av syrénhäckarna. Förmodligen katten. Sedan kom en arrendator som hette Nancy, men hon ville hellre ha hus på Azorerna, så hon sålde till Mia Khyana, som gillade blommor.
Nu sköts lotten av hennes son, Sebastian. Nåja, sköts och sköts. Lotten har av en granne kallats "en skam för kolonin". Kanske för dess vildvuxenhet, Kanske för att den inte uppfyller majoritetens syn på vad som är estetiskt.

I grunden handlar det om att odla och trivas, och här både odlas och trivs det.

Vad växer här
Hallon, Krusbär, vinbär, plommon, tre sorters äpplen, päron, tomater, mynta, ibland någon lök, smultron, rabarber, jordgubbar och där ett träd med små sura röda bär. Jag gillar sådant som kan ätas. Nyttoväxter. Dyker det upp någon blomma så är det förmodligen något ogräs som jag inte planterat.

Det sägs att det på två kubikmeter jord finns lika mycket biomassa som en älg. Alltså i själva jorden finns levande varelser/organismer som väger lika mycket som en älg. Underligt.

Vad ska man göra med alla dessa äpplen. Ett år fyllde jag tre säckar och åkte till ett musteri söder om Göteborg. Det gav ca 20 liter ren äppelsaft som jag fryste in i små en liters påsar och plockade fram kontinuerligt under vintern. Men att riva och pressa de där äpplena kostade 5:- liter utöver bilresan.
I år inskränker sig användningen till att jag hackar dem och kör dem i en mixer ihop med proteinpulver. Jag försöker bli något kilo muskulösare då jag hoppas vara med i ett världsmästerskap i fridykning om något år.

Det utgick ett påbud
Jag har nu insett att påbudet om att alla träd ska vara kortare än fem meter kommer att påverka mig. Det slog mig häromdagen att det står en Björk som är 10 meter där alldeles vid stängslet. Det har varit en så självklar "inneboende" på tomten att jag inte ens tänkt på den. Jag gillar björkar, det är vackert med vita träd. Men nu måste jag fälla den.
Känns alltid underligt att kapa grenar, jag är lite mjäkig, inbillar mig att växter och träd faktiskt känner något. De reagerar ju ofta helt panikartat när man skär i dem och skjuter ut skot åt alla håll för att försöka fortsätta leva. En slags döds- eller livskamp om man så vill. Den där björken är förmodligen äldre än jag själv.

Den perfekta kolonilotten
"Detta innebär bl.a. att byggnader inom området skall ges sådan utformning och färg, som stads- och landskapsbilden fordrar. Den ska vara lämplig både för byggnaden som sådan, och för en god helhetsverkan. Det är angeläget att den ursprungliga karaktären för koloniområdet bevaras. Nuvarande storlek och utformning av byggnader ska bibehållas och det innebär bl.a. att stugor ska ha sadeltak och en färgsättning som harmonierar med den omgivande miljön."

Nyckelordet tycks vara "bevaras". Helt enkelt värna om kolonilottens ursprunglig karaktär. Men jag vill nog mena att det inte riktigt stämmer då den historiska kolonilotten skiljer sig från dagens. I kolonilott 107 låg barn och sov på vinden i ett obonat hus utan el där man odlade potatis utanför husknuten. Grundtanken med kolonilott var ursprungligen: "Koloniträdgårdsrörelsen riktade sig till grupper, som kallades mindre bemedlade och med vilka man avsåg arbetare. Avsikten var att dessa små jordägor skulle bidra till arbetarfamiljernas livsmedelsförsörjning."

Idag handlar det mer om drömmen om den perfekta trädgården som realiseras av en bemedlad medelklass, där utseende tycks viktigare än funktion i många fall (även om att jag medger att det finns funktion i estetik). Och det är kanske rimligt då kolonilottens syfte inte längre är densamma: "målet att man under ledig tid skulle ägna sig åt något hälsosamt och hämta krafter inför arbetet. De bristfälliga bostadsförhållandena i städerna skapade även ett behov av vistelse i naturen." Vi är ju inga utslitna industriarbetare direkt i vårt koloniområde.

Så när det talas om att bevara så är det själva drömmen om den perfekta trädgården som ska bevaras. Inte bara enskilt, men en koloniförening i sin helhet. "stugor ska ha sadeltak och en färgsättning som harmonierar med den omgivande miljön."
Det är stadsbyggnadskontoret som skriver och man kan undra om husen ska harmoniera med varandra, med trädgården eller rent av med landshövdingehusen runtomkring. Riktlinjerna är ganska vida.
Låt oss fundera på vad en starkare norm skulle innebära - mer reglering vad det gäller färger och utformning. Eller för diskussionens skull låt oss förställa oss att normen var så strikt att alla hus var nästan exakt likadana och det fanns tre färger att välja mellan och en förteckning över vilka växter som skulle odlas. Ett slags likriktat disneyland.

Fascinerande, säkert. Men skulle det då vara lika intressant att vandra runt i området som besökare, och stanna till och reflektera över olika egenheter som finns i tomterna.

Bin
Här fanns en gång bin. De bodde i det lilla gula huset på kullen. Bin är bra, man kan ta lite av deras honung varje år, men framförallt så pollinerar de naturen. De ser till att "frön" av olika kön hittar varandra när de flyger från blomma till blomma, träd till träd, buske till buske. Pollen fastnar på deras ben som följer med till nästa landningsplats. Det växer helt enkelt mer där bin finns.
De kan flyga upp till 3 km från kupan och är mycket fredliga så länge man inte slår på kupan eller ställer sig framför öppningen. Kanske skaffar jag bin igen, men skulle helst dela bördan med någon.

Vem bestämmer
Det finns ett värde i att bara studera naturens egen vilja. Låta den växa fritt. Vad är egentligen ogräs? Vad hör till en välskött prunkande trädgård. Alla dessa oönskade plantor vill också leva, och de fanns här långt innan jag satte min fot här.
Växter kanske inte har sinnen, känsel eller tankeförmåga - men leva vill de, och solljus och vatten och näring vill de ha, precis som oss.
Och föra vidare sina gener vill de - precis som oss. Så jag tar mig an trädgården utan att söka för mycket konflikt. Och värdesätter det vilda. Hellre en liten äng än en gräsmatta. Hellre vänta en säsong och se hur träden söker sitt ljus, innan jag motvilligt beskär det stackars trädet. Jag strävar efter ett ordnat förfall, ingen misskötsel. Ett slags "anlagd natur".
Jag låter myrbon vara kvar för att kunna studera myrornas roll i naturen. Accepterar att spanska skogssnigeln också vill äta. Jag bekymrar mig förvisso om de kvävande klängväxter som ser ut att vilja strypa syrénen, men jag gör inte så mycket åt det. Filosoferar istället kring det krig som pågår i den natur den romantiske kallar harmonisk. Jag blir en loj FN-observatör i det här växternas krig om resurser och utrymme.

Den naturalistiska trädgården
Styrelsen talar om "vanvård" av lott 107. Vad som vanvårdas har inte preciserats. Det ska vara prunkande och välskött. Kanske ska det se ut som lott 110 eller 29 . Kanske är det önskvärt att vi alla samlas kring ett slags "lagom". En norm som alla ska härma. Jag menar att det skulle bli fasligt tråkigt, och dessutom hämmande för oss som anammar annan estetik. Mångfald är mer intressant.
"Ett signum för den vilda trädgården är maximalism. Prydlighet är ett skällsord. I stället ska det vara mycket av allt. Frosseri i vilda och andra tacksamma växter som får sprida sig. Det gäller att ha ett avspänt förhållande till trädgårdsarbete och acceptera lite stökighet och uppmuntra de växter som trivs." Ur boken " den vilda trädgården" av Gabriella Dahlman. Förlag: Natur och Kultur

If it aint broke - dont fix it.
Om det fungerar, så laga det inte. Jag har fortfarande en mobiltelefon från år 2000 utan finesser. Jag tänker använda den till dess den går sönder. Jag ser ingen anledning att köpa nytt, eller att ägodelar ska vara blänkande fina. Det gäller även kolonihuset, så länge dörren går att låsa, fasaden håller tätt, det inte regnar in - ja då fungerar faktiskt huset. Det är en form av resursslöseri att måla om för ofta och köpa nytt när det gamla fortfarande fungerar. Alla form av onödig konsumtion påverkar naturen. För både färg, plank, plastrännor kommer från naturen. Jag beundrar gärna de hus som är bättre vårdade och har inga åsikter om hur andra gör - vill bara bli respekterad för min hållning till vad som är funktionellt och dugligt.
För andra betyder det verkligen något att ha en nymålad fasad - de njuter av det - det finns alltså ett värde i det nya lagret färg för dem - de trivs bättre i sitt hus. Ungefär som jag trivs med att ha gula belysningen på utanför huset även om jag inte är där - en form av resursslöseri - men det är vackert och tryggt när man sedan kommer dit vissa kvällar.
"Hur skulle det gå om alla gjorde så" - jag vet inte. Vi är alla olika och behöver inte så smala normer att allt och alla blir lika. Det finns utrymme för personliga val.

Att växa
Det talas om att låta utbildade aborister ta sig an våra träd och det talas om fackmannamässigt underhåll av hus, och samtidigt om att bevara det genuina. Men det särskiljande med kolonilotter (i jämförelse med t ex botaniska trädgården) är just att här härjar amatörer.
Området skapades kring 1920 (då långt utanför själva staden Göteborg). Meningen var att fattiga familjer skulle få tillgång till lite jord och kunna odla, och då ofta sådant som kunde ätas och därmed dryga ut hushållskassan.
Det är just den egna erfarenheten, om än fumlig - att med åren växa i kapp med sin trädgård - som tycks mig grundfilosofin med en kolonilott.

Sebastian

Om kolonins hemsida -- om elmätarfrågan

Slottskogskolonins hemsida