Att fira den dag man föddes.
Alltså visa tacksamhet för att man blev till.
Att mäta tiden efter planetens varv runt solen.
Ett fiktivt bokslut över tiden.
Låter som en god idé.

Livet för mig har så mycket mer mening när jag tänker bort tiden. Att det skulle finnas något osynligt som ligger bakom mig och något tickande osynligt framöver fångar mig i en attityd som jag instinktivt värjer mig ifrån. När ju egentligen tiden inte finns utan bara rörelsen av planeter och det ständiga sönderfallet.

Jag mäter hellre mina handlingar och stoppar upp och firar varje gång jag tagit ett nytt steg.

Och för att dra det ett snäpp längre; att bli till, är det något att fira. Personligen finns det delar av mig som minns den stunden som ganska smärtfylld, något jag kämpade emot. Jag tror döden blir en större dag i mitt liv, en dag fylld med mer liv än själva födelsen. Låter det konstigt?

Jag väljer att se liv som något som tillhör oss alla och flödar runtomkring mig, utan att tillhöra just mig. Det fanns innan jag föddes och finns kvar när jag upplöses.

Detta är filosofiska bryderier, kan tänkas.

På det mer vardagliga planet har jag inte speciellt varma känslor inför själva upplägget som tycks vara så fast att det är svårt att värja sig. En äcklig sockerfylld tårta full av vetemjöl och annat onyttigt, presenter som ofta skapat stress hos den som inköpt dem, och tillgjorda leenden hos den som motar den, en löjlig sång som få egentligen vill sjunga och ännu färre lyssna till. En dag då gamla roller man jobbat hårt för att växa ur åter tar grepp om alla församlade igen. Alla traditioner som manar fram slentrianmässiga beteenden ska man se upp för.

Och att bryta mot allt detta går, men är svårt, det tycks alltför lätt att falla in i gamla mönster, gamla unkna fraser om lyckönskan som används slentrianmässigt. Fåniga uttalanden om åren som går och hur gammal man egentligen är och gliringar om skröplighet. Och i slutändan en risk att man inte firar liv, utan snarare analkande död.

Det finns mer kreativa saker att fira, saker som väcker livslust. Men kanske är mina känslor och tankar inför födelsedagen bara ett bevis på ett personligt misslyckande.

Vad vet jag, förutom att jag mår bättre utan.